Jag förstår egentligen inte varför jag ska bli klassad som den dåliga människan i allt som just nu är, jo jag förstår till en viss del, för visst är inte allt jag gör rätt mot en del, och en dels känslor MEN var det rätt de tidigare åren när jag tog skit efter skit, när jag tog otrogenheter eller att bli lämnad själv hemma med ett barn helg efter helg, eller slag efter slag? Nej det var inte rätt men vem stannade, det gjorde jag och vill ni veta varför? Till den stora delen gjorde jag det ENDAST för er skull, för att jag vill inte att mina barn ska ha det som jag hade det med familjebråken hit och dit MEN nu är vi där men då vill jag poängtera att i flera dagar har jag, senast idag skrivit ett sms om att kom och träffa den minsta så kan du hämta den stora, men vet ni vad svaret blir, nej för jag hatar dig och vill inte se dig. Vem gör då valet?
Jag är skitledsen över allt som är det är jag, jag har inte alltid handlat rätt men det är jag inte ensam om..... idag fick jag ett samtal om vad som sagt om mig mellan tre personer ibland fler andra och tycker det är riktigt synd, hata mig gör det men det jag gjorde förr är en sak, den jag är nu är inte den jag var då och min bakgrund har inte något med hur jag uppfostrar mina barn, Jag ville detta lika lite som er men hur mycket tycker ni jag ska ta? Ni vet inte allt, just nu har ni en sida story, men vad händer på min sida?
Just nu går jag 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan och får vardagen att fungera med två barn, det är inte lätt men jag lyckas, vissa dagar kämpar jag tills jag är helt slut, när jag väl kan sätta mig ner själv, när det är tyst och barnen sover, tror ni att jag mår bra i den stunden, tror ni jag är lycklig?
Det är i denna stunden tårarna kommer och jag inte kan sluta gråta på timmar, tilloch med nu sitter jag med tårar!
men ändå är det jag som är den största idioten?
Man kanske borde ta och se saker och ting med ett litet avstånd och från båda perspektiv, man kanske ska förstå att vissa saker jag gör gör jag i ren förtvivlan, jag försöker på alla sätt med en viss människa men inget funkar.
Jag är inte lycklig,nöjd och tillfredställd med hur det ser ut just nu och det tror jag inte ni är heller, och jag vet att DU inte är det heller, jag hörde det när du började gråta i telefon, men varför i nästa sekund då säga som du gör?

Vad har jag prioriterat de senaste 3 åren? Jo  att vänta T, att ta hand om henne dag som natt att vara en bra mamma, att vänta M och även föröska ge henne lika mycket närhet och kärlek, att dela mig mellan två barn det är inte lätt, det är aldrig lätt men det är absolut inte lätt när man får dra lasset helt själv.
Men jag orkar än så länge och jag kommer orka så länge det behövs för de vet inte hur ledsen deras mamma är när de sover, de vet inte hur många timmar jag spenderar på kvällen med att bara gråta och egentligen bara vill försvinna från jordens yta!

Det är bara att rida ut denna stormen och hoppas att någonstans på vägen slutar det på ett iallafall någorlunda bra sätt.
Någonstans har det varit bra en gång, det kommer aldrig bli så igen men för barnens skull, se inte bara mig som det stora felet ta reda på varför jag gör vissa saker, vad som skett sekunden, timmarna eller veckan innan jag gjorde som jag gjorde, jag kanske hade en anledning?