Jag vill ingenting annat än att komma nära min familj men eftersom de bor 40mil ifrån mig så blir detta lite svårt. Det största hindret är att vi har delad vårdnad om thea och detta gör att jag kan inte bara flytta som jag vill utan måste ha pappans underskrift vid en adressändring. Det andra hindret som finns är mina principer. Jag anser att ett barn ska ha rätt till båda sina föräldrar. Det skulle i längden inte bli bra för thea för frågorna kommer senare komma om hennes pappa osv och det kommer då bli jag som är den "dumma"i allt och detta är ingenting jag vill ha på mitt samvete. Jag förstår ärligt talat inte de mammor som tar barnen ifrån pappan. Jag kan förstå det om fadern lever kriminellt,tar droger osv eller skadat barnet men inget av detta har hänt i theas liv utan här är det tvärtom. Thea verkligen älskar sin pappa och släkten på den sidan. Jag är inte orolig för femöre när hon åker dit. Jag vet att hon får kärlek omtanke och allt hon behöver. Så därför får jag helt enkelt ta att jag är själv,jag har ingen familj nära mig eller någon som kan komma och hjälpa mig på en kort stunds varsel. Men jag ser hellre att mina barn är lyckliga och jag får helt enkelt leva och acceptera allt som det är.