Jag heter Jannika och är idag 22 år gammal. Jag föddes den 27 januari 1988 på Kristianstads BB, har absolut ingen aning om hur lång jag var men vet att jag vägde 2200 gram (ca), min mamma var tyvärr i en ung strulig ålder när hon fick mig så några födelsepapper finns tyvärr inte kvar.
kort efter att jag föddes fick mamma och jag bo på ett hem under en kort tid där personal hjälpte mamma att bearbeta lite av sina problem och de skulle se så jag togs hand om på rätt(?) sätt.
Men tyvärr var min mamma inte av den karaktären att hon orkade ändra sitt liv utan hon fortsatte att leva ett väldigt hektiskt och problemfyllt liv och gör tyvärr detta än idag.


Men trots att min barndom har varit turbulent så har den också givit mig mycket skinn på näsan men tyvärr oxå ibland en hård yta som gör att jag har lite svårt att släppa in nya människor och lita på de. 
Jag har alltid känt mig annorlunda och känts som att jag har burit något tungt över mig men  jag har lärt mig att leva med ärren och jag tackar min uppväxt för att jag blev den jag är idag för jag har valt att ändra allt till något positivt och faktist ge mig själv o nu mina barn en bättre och tryggare uppväxt än vad min mamma kunde ge mig och de syskon som kom med åren!
12 dagar innan min 1årsdag fick jag en halvsyster som tyvärr har en lättare skada som då gjorde att mina behov blev ännu mer åtsidosatta och jag fick den absolut nödvändigaste uppmärksamheten av min mor.
-91 och -93 kom ännu två halvsystrar och 2001 och 2003(tror jag?) kom även två pojkar som av alla mina syskon är de enda som är helsyskon.
Så med andra ord är vi 4 flickor och två pojkar!

Jag kan tyvärr inte med facit i hand idag säga att jag älskar min mamma för det gör jag inte men gränsen är hårfin mellan att hata och älska, och tyvärr står jag och dinglar därimellan, jag kan idag se att hon är en kvinna som psykiskt sett inte vet hur man är mamma och därav kan jag inte klandra henne för hur hon gjorde, hon visste inte bättre, och jag kan inte heller älska henne för hon satte djupa ärr i min själ som tyvärr aldrig läka helt men de har bleknat med tiden och jag väljer att lära mig något av allt detta och ge mina barn det absolut motsatta!

Under tonåren var jag den struliga som undermedvetet sökte mig till de "struliga" människorna, de människor som hade likande problem de var lättare att hänga med för ppå något sätt inbillade man sig att de visste hur man hade haft det och de var precis som mig.
Jag var den där som andra föräldrar varnande sina barn för att umgås med, men jag växte till mig jag med;)
Men det blev några struliga år mellan 2000 och 2003 där jag fick flytta runt till olika behandlingshem för att få hjälp med mina problem, detta var på denna vägen jag hamnade i lilla Eksjö som sedan genom mitt gymansieval gjorde att jag hamnde i Nässjö.
Och 2 veckor innan min 18årsdag fick jag min första lägenhet och gick på barn & fritidsprogrammet på Brinellgymnasiet, mellan studierna jobbade jag då oxå extra på hotellet som diskplockare och städ på helgerna!

Sommaren 2007 träffade jag Johan, han som idag är mina barns far, detta var en sommar fylld av fest och partaj men detta ändrades snabbt när jag i slutet av detta år fick veta att jag var gravid, vi bestämde för att behålla men tyvärr slutade detta i ett missfall, vi fick även ännu ett missfall i februari 2008 men en tredje gången gillt blev det och som alla vet resulterade detta i min lilla thea som var det absolut bästa som kunde hända mig, denna lilla fina blonda flicka, när hon kom då visste jag vad äkta kärlek var och mitt liv fick för första gången en mening!

Om jag skulle beskriva mig med fem ord skulle det nog bli
Impulsiv
Ett sjuhelsikes humör
Envis
Omtänksam
Lite för principfast ibland!

Jag skulle kunna sitta i timmar, det finns så mycket att skriva men detta är den lilla del jag tänker dela med mig till er om mig!


Nedan är en bild på mig och mina tre systrar, tyvärr har jag inga bebisbilder på mig själv att bjuda på för har bara två suddiga bilder sedan den tiden som jag faktist inte ens vet om det är jag på!
Så håll till godo;)