Äntligen!

Efter att bökat jätte mycket på natten i några dagar efter kl 00.00 och klarvaken kl05 har nu en liten liten vit bissing börjat synas! Storasyster hade vid denna "ålder" redan 4stycken och hon var då inte vidare på så dåligt humör vad jag minns,men lillasyster hon har humör som heter duga! Inte ärvt från mamma;-) även om jag faktist med denna lilla tös ser mig själv i! Hon fortsätter här hemma att försöka klättra på allt, ställa sig upp och släppa,häftigt att se men hjärtat är i halsen mer än när storasyster var liten. Jag själv har åkt på öroninflammation och fått antibiotika. Kul det eller inte! Fick även äntligen tid idag för lillasyster så på tisdag ska hon tittas på med andningenoch polyperna.. Till något roligt iallafall så har nu malin och j äntligen fått sin lilla flicka! Och hon är så söt,som jag grät när jag fick hålla det lilla livet idag, herregud man kan inte förstå hur små de egentligen är,vad man skulle vilja ha det där hundra gånger till men ända inte.. Åh det luktade bebis och det måste vara den absolut bästa doften!! Imorgon kommer äntligen storasyster hem,nu längtar man,veckan har bara sprungit iväg och nu äntligen är det torsdag imorgon! Brevet från läkaren låg så fint i brevlådan idag,var lite skakigt att öppna,cellprovet visade inget,ett annat prov visade inget och ett sista prov väntas fortfarande på. Jag tycker helt ärligt hela livet är piss just nu,alla prover,all väntan. Jag är faktist ung jag har många år jag vill må bra till, kanske låter hemskt men detta hade fått komma när jag var gammal men inte nu... Har ikväll målat om hallen och mitt i allt målande bara kom tårarna,sist jag stod och målade hade jag lillasyster i magen,då var jag frisk nu har jag två små flickor hos mig men jag är sjuk,och ändå står man där och ska vara stark glad och klara allt. det gör man inte.min psykiska gräns är inte mil härifrån... Snarare kilometer, att gråta är bra säger det så hoppas med de tårar som fallit idag att de gjorde någon nytta. För jag är innerst inne inte glad och pigg som jag är utåt. Helt ärligt skulle jag vilja lägga mig i ett svart rum och sova bort några veckor....

Kommentarer
Postat av: Angelica

Ååh gumman :( Förstår att det måste vara jättejobbigt för dig, att jämt vara glad och stark osv. Skickar en miljard styrkekramar till dig!!

2011-06-16 @ 18:39:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0